Ännu fler goda och nyttiga recept i boken Läs mer

Vårt smakäventyr, kolik och goda mellis

När vi väntade barn funderade jag nog inte så mycket över vad jag skulle servera honom för mat när han blivit stor nog för det. Men vi fick en skrikande bebis med kolik och mycket magont. Bebismassage, läkarbesök, pysventiler och jakten på en lösning var något som fyllde våra dagar och nätter. Jag lärde mig att det inte alltid finns ett enkelt svar på barns magproblem, då barns tarmar inte är helt mogna när de föds. Det jag däremot kunde påverka var att lära mig mer om barn och mat, ge mitt barn de bästa förutsättningar för att få i sig mycket näring genom kosten och kanske på så sätt slippa de besvär som en mindre bra kost kan ge. Det var då smakäventyret började för oss.

Jag läste på en massa om kost samt kost för barn och lärde mig otroligt mycket, till exempel att barn inte måste äta färdig barnmat, dricka välling och hur otroligt viktigt det är att de får i sig mycket järn. I början lät jag min son få smaka på allt det jag åt. Sedan gjorde jag hopkok med olika smakkombinationer, jag mixade, mosade, blandade och hackade och lät min son äta olika livsmedel med olika texturer. Jag hade som mål att låta honom smaka på det mesta innan han fyllde två år, då neofobin brukar slå till; rädslan för nya saker (smaker).

Storlek och portioner
Många föräldrar oroar sig för om barnet äter tillräckligt, men vi får inte glömma att alla barn är olika och har kommit olika långt i sitt smakäventyr och det är okej. Jag tror att det viktigaste är att långsamt vänja de små magarna med riktigt mat och fortsätta ge bröstmjölk/ersättning det första året. Börja med pyttesmå smakprover av mat, ca ett kryddmått bara. Detta kan man börja med från fyra månaders ålder. T ex låta bebisen smaka på just det du själv äter. Doppa ditt finger i potatismoset eller i såsen och ge. Förr tuggade ofta föräldern själv maten och gav bebisen och det är heller inte så tokigt. När Alfred var fem månader började vi trappa upp portionen på maten. Detta gjorde vi då han var nyfiken på mat samt i hopp om att han skulle sova bättre på natten – vilket han också gjorde. Han valde själv att sluta äta helt på natten efter detta. Här kan man göra på olika sätt, anpassa efter ditt barn, men det jag tyckte funkade bra var att ge ersättning/bröstmjölk till mellis och mat på typiska tider för frukost, lunch och middag. Då var han heller inte superhungrig när vi skulle äta, vilket är en rätt bra förutsättning för att ha en glad unge vid matbordet. Ungefär så här såg vårt matschema ut:
06:00 – Ersättning/Bröstmjölk (så mycket han ville)
08.00 – Frukost (hemmagjord gröt)
10.00 – Ersättning/Bröstmjölk (så mycket han ville)
12.00 – Lunch (hemmagjord mat)
14.00 – Ersättning/Bröstmjölk (så mycket han ville)
16.00 – Middag (hemmagjord mat)
18.00 – Ersättning/Bröstmjölk (så mycket han ville)

Olika smaker och konsistent
När det gäller den hemmagjorda maten jag lagade så gjorde jag olika blandningar av grönsaker och rotfrukter med krydda så som vitlök, lök, citron, olika örter osv. Det blev mycket variation på maten, både i smak och konsistens. Ofta kokade jag flera bitar av grönsaker och rotfrukter ihop, sedan mixade jag dem i olika kombinationer och så frös jag in i små portionsformar – i början så små som en isbit. På så vis kunde jag plocka fram olika smaker till lunch och middag. Att äta samma sak till varje måltid blir ju tråkigt även för de allra minsta. Vi började som sagt trappa upp portionsstorleken när han var fem månader gammal. I början gav jag en portion lika stor som en isbit. Det mesta hamnade kanske utanför, men var ändå bra övning för honom. Efter några dagar trappade jag upp till två isbitar per portion, sedan tre, fyra osv. På så sätt vande sig hans mage vid maten. Vid sex månaders ålder fick han sedan äta så mycket som han ville och orkade. Då började jag också introducera små bitar eller stavar av mat. Jag lärde mig att en ärta är så liten att den inte ska kunna fastna i luftstrupen, men såklart ska man ändå alltid sitta med när ett barn äter. Det är heller inte ovanligt att barnet fräser, klöker osv när det äter. Det är ett sätt för dem att träna upp munnens muskler och hantera maten i munnen. Ju mer de får träna på detta blir också risken mindre för att de ska sätta i halsen.

Idag äter Alfred det som vuxna äter
Tidigt började han äta av den mat vi vuxna åt. Dessutom började jag baka egna så kallade grötpinnar. Ett fantastiskt litet mellanmål fyllt med fibrer, vitaminer och mineraler (bland annat järn) som ger barnet möjlighet att få i sig näring och samtidigt öva upp oralmotoriken och pincettgreppet. Det ledde till att jag började utveckla egna recept på mellanmål och fika, utan vitt socker och vetemjöl. Enkla, näringsrika och goda recept som går snabbt att göra och som hela familjen kan och vill njuta av. Dessutom är de flesta recepten järnrika och går att göra helt glutenfria och utan mejeriprodukter. Det var så jag startade Mellistipset.

Idag är min son drygt två år och han äter det som vi vuxna äter, oftast med god aptit.

Missa inte mina goda, näringsrika och enkla recept på mellanmål och fika här på mellistipset.se och min Instagram @mellistipset.

 

Tips!

Här hittar du fler tips, råd och snabbfakta.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *

Mellistipsets är årets glutenfria inspiratör och drivs av mamman och kostrådgivaren Isabelle Ståhl. Snabbt, enkelt och näringsrikt är målet med de goda recepten. Ingredienser som passar även de allra minsta. Alla recept är utan tillsatt socker, gluten och mjölkprotein.

 

Receptbok

Ännu fler goda, snabba och nyttiga recept i boken.